qhimm.blogg.se

Jag har under lång tid varit en av de mest aktiva i landet enligt mig själv när det gäller att bevaka och engagera mig i frågor som rör hyresrätten och hyresgästers rättigheter. Jag har gjort detta genom min Facebook-sida Dom kallar oss hyresgäster, min blogg och min YouTube-kanal där jag även publicerar, analyser och AI-genererade filmer för att göra mina inlägg mer tillgängliga. Detta trots att jag själv inte har något personligt behov av detta engagemang – mina barn har boende, och jag kan betala min egen hyra. Mitt engagemang har snarare drivits av en vilja att belysa orättvisor och bristen på en fungerande bostadspolitik.

Utvecklingen inom Hyresgästföreningen:
Jag ser dock en allt större problematik inom Hyresgästföreningen, där jag upplever att organisationen alltmer fjärmar sig från sitt grundläggande syfte – att företräda hyresgästerna. Istället har den utvecklats till en tjänstemannaorganisation där förtroendevalda snarare fungerar som en resurs för personalen, istället för tvärtom.

Hyresförhandlingarna, som tidigare var en central funktion, har i praktiken avvecklats. Idag styrs hyresförändringarna av den så kallade trepartsöverenskommelsen (https://www.sverigesallmannytta.se/sveriges-allmannytta-fastighetsagarna-sverige-och-hyresgastforeningen-overens-om-hyresforhandlingarna/), där snittet av de senaste tre årens höjningar blir den nya normen. Förvaltningskvaliteten har tagits bort som en faktor i förhandlingarna, vilket innebär att hyresgästerna inte längre kan förvänta sig att standard och underhåll påverkar hyresnivån. Samtidigt är utbildningen för de förtroendevalda i förhandlingsdelegationerna bristfällig, och de får inte längre tillgång till de underlag som behövs för att kunna föra en rimlig förhandling – något många av dem inte ens är medvetna om. Privata hyresgäster förhandlas numera regionalt med Fastighetsägarföreningen, men förhandlingsråden kallas inte längre in, vilket innebär att inflytandet från hyresgästerna ytterligare urholkas.

Trots detta höjdes förhandlingsavgiften med löftet att det skulle leda till bättre förhandlingar – något jag starkt ifrågasätter. Jag ser en utveckling där det demokratiska inflytandet inom organisationen kraftigt begränsats, samtidigt som medlemmarna får mindre och mindre tillbaka för sitt medlemskap.

Motstånd mot förändring och bostadspolitisk passivitet:
Jag har även märkt att min kunskap och mitt engagemang ofta ses som ett hot inom Hyresgästföreningen, snarare än en tillgång. Eftersom jag har god insikt i stadgar, rutiner och riktlinjer blir jag någon som ifrågasätter, snarare än någon som uppskattas. Samtidigt har många förtroendevalda valt att undvika bostadspolitiska frågor helt och hållet, ofta med argumentet att Hyresgästföreningen ska vara opolitisk. Detta är dock en missuppfattning – föreningen ska vara partipolitiskt obunden, vilket inte betyder att den ska undvika bostadspolitik. Det finns regler som säger att varje föreningsstyrelse i landets kommuner ska ha ett bostadspolitiskt program, men i praktiken har många inte ens tagit fram något.

Möjligt politiskt engagemang och tveksamheter:
Jag har haft tankarna att engagera mig politiskt, just på grund av min kunskap, min syn på demokrati och min inställning att inte bara driva egna frågor. Det skulle kunna vara en plattform för att fortsätta mitt arbete med bostadsfrågor, men jag är samtidigt tveksam. Att engagera sig politiskt innebär att man riskerar att placeras i ett fack, vilket jag vill undvika. Dessutom har partipolitiken ofta inte varit till fördel för hyresgästerna, då politiska beslut har lett till ökade hyresnivåer med argumentet att bostadsbidrag och bostadstillägg ska kompensera. Jag ser även hur kopplingarna mellan Hyresgästföreningen och vissa politiska aktörer kan försvåra möjligheterna att driva förändring utifrån ett hyresgäsperspektiv snarare än ett partipolitiskt perspektiv.

Min plattform och framtida vägval:
Jag har redan en plattform genom min blogg (https://qhimm.blogg.se), min Facebook-sida Dom kallar oss Hyresgäster (https://www.facebook.com/groups/1090231421878844) och min YouTube-kanal (https://www.youtube.com/@trizze63), där jag publicerar analyser och AI-genererade filmer för att göra mina inlägg mer tillgängliga. Frågan jag ställer mig nu är om jag ska fortsätta på den inslagna vägen och påverka genom dessa kanaler, eller om jag ändå ska försöka verka inom en politisk organisation – trots de risker det skulle kunna innebär för mig.

Jag är övertygad om att Hyresgästföreningen idag behövs mer än någonsin, men jag vet inte hur jag ska skapa engagemang och få respekt för min kunskap, snarare än att de som styr ser mig som ett hot. Det är en svår balansgång, och just nu vet jag inte vilken väg som är den rätta att ta.