Parkeringsavgifter – Från Botkyrka till Södertälje, och vad händer nu?

Jag satt själv i förhandlingsdelegationen när parkeringsavgifterna förhandlades 2023. Redan då kom signalerna:
"Vi höjde i Huddinge – nu är det Botkyrkas tur."
Det var ett test. Ett experiment. Och när vi försökte säga ifrån, möttes vi av tystnad, översitteri eller hot: "Om ni inte går med på det här, går vi till hyresnämnden."
Så mycket för förhandling.
Vi visade att inkomsten i Botkyrka var 10 000 kronor lägre per månad än i Stockholm, men det betydde ingenting. Vi fick själva gräva fram siffror från SCB, eftersom vi inte fick någon hjälp från Hyresgästföreningens förhandlare.
Och nu? Nu sker samma sak i Södertälje, där snittinkomsten är 114 000 kronor lägre per år än i innerstan. Men ändå kommer chockhöjningarna som ett brev på posten. Som vanligt.
Detta är bara början – fler höjningar att vänta
I en artikel från Hem & Hyra står det tydligt:
"En vanlig parkeringsplats kan komma att öka från 300 till 600 kronor i månaden. En plats i ett kallgarage kan gå från 400–500 kr till 950 kr."
Och det mest alarmerande:
"Från den 1 januari 2027 ska avgifterna höjas med fyra procent varje år, enligt styrelsens beslut."
Det här är inte längre en förhandlingsfråga – det är styrelsens beslut. Punkt slut.
Så vad händer nu? Jo, andra kommunala bostadsbolag kommer att börja jämföra sig med Telge Bostäder. Det är exakt så man brukar göra i hyresförhandlingar: "Jämför med liknande kommuner." Och då kan vi förvänta oss att Botkyrka, Huddinge och fler kommer att följa efter.
Det här är en prishöjning som smyger sig in som norm. Ett nytt riktmärke. Och vem får betala? Som vanligt, hyresgästerna.
Och vi hyresgäster? Vi får som alltid betala.
Villaboende med lån kan fortfarande få ränteavdrag – och från den 1 januari i år kan de dessutom kontakta banken och baka in sina dyra blancolån i bostadslånet. Resultatet? De får fortsätta göra avdrag även för dessa lån.
Men vad händer med hyresgäster? Vi får veta att det inte längre går att dra av räntan på blancolån. Punkt. Ingen lösning. Inget undantag. Inget utrymme.
För oss kan blancolån ibland vara en livlina. Ett sätt att hantera akuta situationer: tandvård, barnens behov, reparationer, livet. Men nu – ännu ett slag i magen. Och inte ens det här lyfts i debatten. För vi är ju bara hyresgäster. En icke-fråga.
En färsk rapport från LO, uppmärksammad i Aftonbladet den 25 april 2025, visar att svenska arbetarhushåll lever alltmer på marginalen. Det handlar om hushåll där båda föräldrarna arbetar, men ändå har svårt att få ekonomin att gå ihop på grund av ökade kostnader för mat, boende och andra nödvändigheter.
Och för hyresgäster är läget ofta ännu tuffare. Vi har ingen möjlighet att binda räntor. Vi har ingen räntereduktion. Vi har sällan några buffertar att ta av. Många hyresgäster i arbetaryrken lever redan på existensminimum – att då höja parkeringshyror med 50 eller 100 procent kan bli det som knuffar ett hushåll över kanten.
Detta är inte längre en fråga om prioriteringar, utan en fråga om överlevnad. Och barnen i dessa hushåll – deras trygghet, deras hem – är de som tystast drabbas. När ingen lyssnar.
Och barnen då? Var är deras trygghet?
När räntorna höjs för villaägare skriker rubrikerna: "Barnfamiljer pressas, tryggheten hotas." Men när parkeringsavgiften fördubblas för en hyresgäst, eller när hyran stiger utan att något förbättras, då är det som om barnen inte existerar. Men de gör det. Barnen i Alby. I Geneta. I Fittja och andra förorter i landet. De finns där – och de drabbas.
För varje höjning av boendekostnaden betyder något annat mindre hemma: mat, kläder, fritid. Barnets trygga plats är i hemmet – där börjar och slutar dagen. Enligt FN:s barnkonvention har varje barn rätt till ett tryggt boende, lek, fritid och vila. Sedan den 1 januari 2020 är Barnkonventionen svensk lag. Kommer det att göra skillnad?
Närmare 400 barnfamiljer vräktes i Sverige under 2024. Och efter dem – pensionärer. Ensamstående. Sjuka. För i bilden av "hyresgästen" passar inte alltid verkligheten in.
Det finns både ensamstående kvinnor och män som bor i en hyresrätt, barnfamiljer, pensionärer – och alla kan ha en låg inkomst. Och ibland kan en ensamstående eller en pensionär ha en bättre ekonomi än en barnfamilj.
Det är kanske dags att börja se hela verkligheten. Och framför allt: Agera innan nästa barn förlorar sitt hem.
Vi försökte. Men ingen svarade. Vi i förhandlingsdelegationen 2023 skickade en utvärdering av förhandlingarna till Hyresgästföreningens region och förbundsstyrelse – 21 konkreta punkter utan ett enda svar.
Och vet du vad som gör mest ont? Att detta aldrig hade kunnat ske i villaområden. Där hade det blivit ett ramaskri. Men vi hyresgäster – vi är tydligen fria att mjölka.
Nästa år är det val. Kanske ska vi hyresgäster för en gångs skull rösta utifrån vår ideologi istället för att rösta på det parti som driver våra frågor och ser oss som en del av landets hushåll. Vem försvarar hyresrätten? Vem sätter stopp för systematiska orättvisor? Vem ser oss som medborgare – inte som kunder? Vi är inte få. Vi är miljontals. Och vi har fått nog.