qhimm.blogg.se

I Sverige talas det ofta om vikten av att skapa fler bostäder. Ändå är utvecklingen tydlig: det blir allt dyrare att bo i hyresrätt, samtidigt som ägt boende – villa eller bostadsrätt – får fortsatta ekonomiska fördelar genom bland annat ränteavdraget.

Det märkliga är att detta inte är någon naturlag. Tvärtom: en gång i tiden försökte samhället aktivt undvika att boendeformen skulle skapa ekonomiska och sociala skillnader. Stöden till hyresrätter och egnahem balanserades så att alla skulle ha en reell chans till en bra bostad, oavsett om man hyrde eller ägde.

Idag har den balansen brutits.

En omvänd ordning

Medan ränteavdraget fortfarande gör det ekonomiskt fördelaktigt att äga sitt boende, har stöden till hyresrätten nästan helt försvunnit. Byggsubventioner, räntebidrag och andra bostadspolitiska verktyg är avvecklade. Hyresgäster lämnas idag utan motsvarande kompensation, samtidigt som hyresnivåerna i nyproduktion är så höga att de ofta inte är tillgängliga för låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt föreslås ibland "social housing" som en lösning – trots att Sverige en gång hade en helt annan modell där bostaden inte var en klassmarkör utan en självklar rättighet.

Vi har glömt varför hyresgästlokaler fanns

Ett annat tecken på hur mycket av historien som glömts bort är synen på hyresgästlokaler.
När miljonprogrammet byggdes fanns krav på att det skulle skapas samlingslokaler i bostadsområdena. Dessa var en del av hela samhällstanken – att skapa levande områden där hyresgäster kunde träffas, samarbeta och gemensamt skapa en tryggare vardag.

Dessa lokaler var inte avsedda att enbart hyras ut kommersiellt för att generera intäkter. De var inte heller specifikt till för Hyresgästföreningen – utan för alla hyresgäster, oavsett om det fanns en lokal hyresgästförening (LH) eller inte.

Idag verkar många fastighetsägare ha glömt eller bortsett från detta. Lokalerna betraktas främst som hyresobjekt, och i vissa fall tycks till och med delar av Hyresgästföreningen – både förtroendevalda och personal – ha tappat förståelsen för vilken roll dessa lokaler en gång var tänkta att spela.

Det är en förlust.
För utan gemensamma ytor och utan en förståelse för bostadens sociala dimension riskerar hyresrätten att bli ännu en avskild, ekonomisk produkt – istället för en grundbult i ett fungerande och jämlikt samhälle.

Hur förhållandet mellan hyresrätt och eget boende förändrats

För att förstå hur mycket som förändrats kan vi jämföra då och nu:

Ränteavdraget lever kvar än idag och fungerar fortfarande som ett sätt att göra det mer attraktivt och ekonomiskt möjligt för fler att äga sitt boende. Men till skillnad från förr har skillnaden mellan att äga och hyra vuxit kraftigt – idag är det ofta en stor ekonomisk fördel att äga sitt boende jämfört med att hyra, trots att syftet från början var att göra det mera rättvist.

För att förstå framtiden måste vi minnas historien

Vi står idag inför ett vägskäl på bostadsmarknaden.
Det är lätt att tro att dagens situation är naturlig eller oundviklig – att det alltid varit självklart att ägt boende ska vara överlägset hyresrätten ekonomiskt.
Men historien visar något annat.

När vi glömmer varför samlingslokaler byggdes, varför stödet till hyresrätter fanns och varför bostadspolitiken en gång syftade till att minska skillnaderna – då riskerar vi att acceptera en framtid där boendet blir ännu mer en fråga om ekonomisk status än om mänskliga behov.

Därför behöver vi inte bara fler bostäder.
Vi behöver också komma ihåg historien för att förstå framtiden.