qhimm.blogg.se

Medan politiker bråkar om vem som ska kastas i fängelse, växer en annan kris under radarn: bostadskrisen. Hyrorna skenar, barnfamiljer blir hemlösa och hyresgäster lämnas att klara sig själva – utan vare sig stöd eller röster som orkar tala för dem. Hyresgästföreningen lovar att använda ”all sin makt”, men frågan är när och hur. För om vi inte agerar nu, sitter hyresgästerna kvar i ett ekonomiskt fängelse medan politikerna fortsätter titta åt ett annat håll.

Det talas ofta om ”hushållens ekonomi.” Men när regeringen eller politiker i allmänhet använder det begreppet, så syftar man i praktiken nästan aldrig på oss som bor i hyresrätt. Man syftar på villaägare, bostadsrättsägare eller andra som äger sitt boende. Vi hyresgäster – som inte vill, inte kan eller inte ens har möjlighet att låna miljontals kronor för en bostad – hamnar gång på gång i skymundan.

I Aftonbladet har vi på senare tid kunnat läsa flera artiklar som visar hur snett bostadspolitiken lutar. Finansminister Elisabeth Svantesson talar om lättnader för hushållen, men vill inte säga om det innebär skattesänkningar eller några konkreta åtgärder för just hyresgäster. Samtidigt visar Stadsmissionens rapport att nära 10 000 barn lever i hemlöshet i Sverige. Det handlar om barn vars familjer saknar ett tryggt, eget boende. Vems barn är det? Jo, ofta hyresgästers barn. Inte barn till hushåll som redan äger sin bostad.

10 000 barn hemlösa – svenska modellen kraschad
Finansministern: Då får du bättre ekonomi

 
Bostadsbidraget – en spillra som självdör

Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen, varnar för att bostadsbidraget håller på att bli en ”spillra.” Prognosen är att systemet mer eller mindre avskaffar sig självt fram till 2035. Redan idag vågar många hyresgäster inte söka bostadsbidrag, eftersom risken är stor att man senare åker på återbetalningskrav när man kanske får en liten löneökning. Och de som inte kvalificerar sig för något bostadsbidrag alls, står helt utan stöd när hyrorna skenar.

Ändå fortsätter Hyresgästföreningen, liksom flera politiska partier, att tala om att lösningen på krisen är att höja både barnbidrag och bostadsbidrag. Som om det vore rimligt att bostadspolitik ska bygga på transfereringar som ska rädda hushåll från galna hyreshöjningar. Men varför ska vi hyresgäster tvingas leva på bidrag för att ha råd med vår bostad, när andra grupper slipper?

Jag frågar mig varför vi inte skulle ha samma logik inom sjukvården. Ska vi börja höja barnbidragen för att folk ska ha råd att operera sina barn eller köpa mediciner? Självklart inte. Ändå är det den verklighet vi hyresgäster förväntas acceptera.

Hyresgästföreningens stora ord – men när ska de agera?

Hyresgästföreningen har på sin förbundsstämma 2025 antagit uttalandet Trygga rätten till en god bostad – Nej till marknadshyra (Länk till uttalandet). Där skriver man bland annat:

“Nästa år är det val. Det är ett avgörande val för Sveriges tre miljoner hyresgäster. Vi i Hyresgästföreningen kommer göra allt i vår makt för att påverka politiker i en mer hyresgästvänlig riktning. Vi kommer mobilisera, synas och höras på gator och torg – och vi kommer uppmana varje hyresgäst att gå till valurnorna och göra sin röst hörd. Vi kommer inte stillatigande acceptera en politik som blundar för våra och Sveriges behov.”

Det låter bra. Men jag undrar – vad menar Hyresgästföreningen egentligen med att de ska använda ”all sin makt”? Hur ser planen ut, konkret? För samtidigt som Hyresgästföreningen skriver dessa stora ord, pågår redan idag det politiska arbete som kommer att forma partiernas program inför valet 2026. Motionstider, programkommittéer, prioriteringar – allt det sker nu, under 2025. Om Hyresgästföreningen väntar tills efter sina årsmöten våren 2026 för att försöka påverka politiken, är det redan för sent.

Partierna har vid det laget bestämt sig. Då är valplattformarna spikade och tryckta. Då är det bara finputsning kvar.

För vem bygger vi egentligen?

Hyresgästföreningen skriver i sitt uttalande att man vill:

“Bygga fler hyresrätter med rimliga hyror – Vi behöver fler bostäder vanliga människor har råd att bo i, inte lyxbyggen.”

Det låter förstås klokt. Men jag måste ställa frågan: För vem bygger vi egentligen? Fastighetsägarna eller hyresgästerna?

För även allmännyttan bygger idag hyresrätter som ingen normal arbetare har råd med. Produktionskostnaderna är höga. Kravet på avkastning driver upp hyrorna. Staten drar sig undan stöd. Det leder till hyresnivåer som ligger långt över betalningsförmågan för många av oss hyresgäster.

Är Hyresgästföreningen nöjd om det bara byggs fler hyresrätter – oavsett hyresnivå? Eller är deras krav att staten ska subventionera både byggande och hyror, så att vanliga människor faktiskt kan bo där? Och i så fall: hur? Med vilka pengar? Där är Hyresgästföreningens uttalande fortfarande för vagt.

Hyresgästföreningen måste tala klarspråk

Hyresgästföreningens dokument visar att de har en stark vilja. Men ord räcker inte längre. Vi behöver veta:

• När exakt ska Hyresgästföreningen börja påverka politiken? Nu eller efter årsmöten 2026?
• Hur tänker de använda “all sin makt”? Blir det kampanjer, demonstrationer, lobbyarbete – eller bara fler interna möten?
• Vem ska hyresrätterna byggas för? För hyresgäster som behöver dem – eller för fastighetsägare som vill ha högre vinster?

För om vi fortsätter som nu, där hyresgäster ignoreras medan politiken stirrar sig blind på hushåll med villa och Volvo, så kommer vi tyvärr se fler än 10 000 hemlösa barn i framtiden. Och då är frågan:

• Ska lösningen verkligen vara att höja bostadsbidrag, barnbidrag och bostadstillägg, så att hyresgäster kan betala allt högre hyror?
• Eller ska vi börja behandla bostaden som en rättighet, inte en handelsvara?

Hyresgästföreningen måste välja väg. Och det är nu det måste ske – inte efter årsmötena 2026.

Vi hyresgäster behöver en Hyresgästförening som vågar tala klarspråk, agera i tid och stå på hyresgästernas sida – inte bara i ord utan i handling. För annars vet vi redan vilka som får betala priset. Det blir vi hyresgäster – och våra barn.