qhimm.blogg.se

Jag vet att vissa kommer ogilla det jag skriver. Det är okej. Jag är inte ute efter att bli omtyckt – jag är ute efter att peka på det som skaver, det vi inte vågar prata om, trots att det pågår mitt framför ögonen på oss.

Lagen är inte problemet – dett är vilja

Vi har lagar mot diskriminering. Vi har en Diskrimineringsombudsman. Vi har domstolar, åklagare, policies och värdegrundsarbete. Allt ser bra ut på pappret.

Men i praktiken? Då väljer vi att tillämpa lagarna när det passar oss. Vi jagar vanliga människor med parkeringsböter, men låter hat, hot och förakt passera så länge det inte följer den politiskt korrekta mallen.

Jag har själv ställt frågor om gränsen för vad som betraktas som rasism, och fått svaret att det "inte kan vara rasism om det riktas mot någon i sitt eget land." Ett uttalande som inte bara är juridiskt fel – det visar också på en grundläggande ovilja att ta ansvar för att skydda alla medborgare, oavsett vem som säger vad.

Selektiv rättvisa – beroende på vem du är

• Har du jobb, bil och adress? Då får du böter om du är 15 minuter sen på parkeringen. Överklaga inte – du förlorar ändå.

• Får du hot eller förolämpningar som inte passar in i mallen för vad rasism "ska vara"? Då är du oskyddad.

• Får du rätt i domstol, som vi fick när vår dotter mördades – men den skyldige aldrig behöver betala? Då är rättvisan bara ord.

Och medan vi lägger enorma resurser på att "se över saker", "utreda händelser", "bekämpa hat", så är det ingen som vågar säga det uppenbara:

Vi tillämpar inte lagen rättvist. Vi använder den som skyltfönster – inte som verktyg

Vad händer när vi inte vågar säga det högt?

Vi skapar ett samhälle där vissa aldrig får upprättelse.
Där vissa alltid betraktas som misstänkta.
Där vi säger att vi har nolltolerans mot hat – men bara vissa typer av hat.

Och så säger statsministern, i en kommentar om diskriminering i krogköer, att "vi måste titta närmare på sakfrågan". Nej. Det måste vi inte. Vi vet vad som hände. Frågan är varför lagen inte följs – och varför inget händer.

Rättvisa är inte bara domslut – det är handling

Jag bryr mig inte om du kallar det rasism, diskriminering, maktmissbruk eller bara dåligt omdöme. Det viktiga är att det får konsekvenser. En krog som systematiskt nekar inträde till människor baserat på hudfärg ska inte få fortsätta med ursäkten "det var inte meningen".

Och en myndighet eller förening som behandlar människor olika – oavsett på vilken grund – måste kunna granskas, ifrågasättas och hållas ansvarig.

En spade är en spade

Jag försöker inte ställa grupper mot varandra. Jag försöker inte relativisera någon annans lidande. Men jag tänker inte vara tyst när samma problem bedöms olika beroende på vem som drabbas.

Och jag kommer aldrig gå med på att vi ska vänja oss vid att rättvisa bara gäller ibland.

Så länge vi bara pratar om jämlikhet – men inte agerar när det kostar något – så är det bara ord. Och jag är trött på alla ord.