qhimm.blogg.se

Förvaltningskvalitet – utlyft och bortglömd?

Mycket av det missnöje som lyfts i de senaste artiklarna från Hem & Hyra handlar om brister i skötsel och underhåll – det vi brukar kalla förvaltningskvalitet. Men det man sällan pratar om är att Hyresgästföreningen – genom beslut där förtroendevalda medlemmar själva deltagit – varit med och godkänt att förvaltningskvaliteten skulle lyftas bort från de årliga hyresförhandlingarna. Det var en central del av den så kallade trepartsöverenskommelsen.

Istället skulle förvaltningskvaliteten hanteras i separata processer, utanför de vanliga hyresförhandlingarna. Frågan är bara: hur många av hyresgästerna kände till detta? Och hur många förtroendevalda har sedan dess faktiskt krävt att de här separata förhandlingarna genomförs – lokalt, konkret och med tydliga resultat?

Om ingen driver frågorna är det kanske inte så konstigt att underhållsbrister inte längre får några konsekvenser. Då blir systemet ett självspelande piano – där hyresgästen betalar, oavsett hur skötseln ser ut.

Man får inte glömma att Hyresgästföreningen själva varit med och tagit fram den trepartsöverenskommelse som nu styr hyresförhandlingarna. I den lyfte man alltså bort förvaltningskvalitet som förhandlingsgrund och flyttade istället dessa frågor till separata processer. Frågan är: hur tänkte man där?

Samtidigt höjdes förhandlingsavgiften till 15 kronor i månaden för alla hyresgäster i Sverige – med motiveringen att det skulle leda till bättre och mer rättvisa förhandlingar. Men vem driver egentligen dessa separata förhandlingar om förvaltningskvalitet idag? Har Hyresgästföreningen ens resurser för det?

I Stockholm valde man nyligen att göra sig av med flera av sina så kallade folkrörelseutvecklare – en roll som tidigare hette verksamhetsutvecklare. För mig är skillnaden mer än bara ord. En verksamhetsutvecklare arbetar för att stärka organisationens faktiska arbete, medan en folkrörelseutvecklare snarare antyder fokus på bredare rörelsedrivande aktiviteter.

Ja, kanske kan det motiveras med Hyresgästföreningens nya mål: att "betyda mer för fler" och bli en bredare samhällsaktör. Men till vilket pris? Har man valt att tona ner medlemsnyttan för att istället satsa på något annat – något mer publikt, mer politiskt gångbart, men mindre konkret för den enskilde hyresgästen?

Jag skriver detta inte för att klanka ner på Hyresgästföreningen. Tvärtom – det är just för att föreningen har ett så avgörande uppdrag: att förhandla hyrorna för hela landets hyresgäster, inte bara sina egna medlemmar. Då är det inte orimligt att kräva transparens, ansvarstagande och verklig medlemsdemokrati.

Om föreningens medlemmar tycker att det här är rätt väg att gå – då är det deras val. Men det innebär inte att alla landets hyresgäster håller med. Och om ni nu inte ser några problem med den utveckling som pågår, då kanske det är dags att sluta klaga i media – eller också göra något åt det. För det är faktiskt inte möjligt att både vara tyst internt och kritisk externt utan att ta något ansvar.

Men det är viktigt att komma ihåg: om medlemmarna i Hyresgästföreningen verkligen vill förändra något – så har de också möjligheten att göra det. Föreningen är en medlemsstyrd organisation, där just medlemmar kan bli förtroendevalda och påverka riktningen inifrån. Men det räcker inte med att kunna – det krävs också att någon vill.

Det är de förtroendevalda själva som måste lyfta frågan om förvaltningskvalitetens roll i hyresförhandlingarna, om den ska få tillbaka sin betydelse. Möjligheten att påverka finns – men den behöver användas i praktiken, inte bara nämnas i teorin. Om medlemmarna verkligen vill ha förändring, då måste viljan också omsättas i handling. Annars riskerar inflytandet att bli ett tomt löfte som främst används som argument när det passar ett annat syfte.